Under de senaste åren har Asien varit på offensiven inom flera olika områden, IT-jobben outsourcas till Indien, tillverkningen har flyttats till Kina. Men hur står det till på kaffefronten? Visserligen är det svårt att lägga ut Barista-jobbet till Indien, men det kan ändå vara intressant att se hur långt man kommit i utvecklingen inom detta område. Har den svenske baristan något att frukta? Jag beger mig ut på en något längre kafferunda för att finna svaret.
Se inte detta som en guide till de absolut bästa kaffeställena som går att finna på dessa platser. Det är det förmodligen inte, då jag inte gjort någon större research innan jag begav mig iväg. Se det istället som en fingervisning av typiska kaffebarer och café man som turist kan stöta på i Kina, Vietnam, Malaysia och Indien.
Kina
Första anhalten blir Kina, nyligen aktuell som värd för Olympiska spelen.
Det första som slår en när man sätter ner foten på marken i Shanghai är hur otroligt modernt allt är. Med det supersnabba maglev-tåget tar man de 3 milen in till stan på dryga 7 minuter. Väl inne i stan kan man inte annat än imponeras av en helt otrolig skyline.
Kombinationen Kina och kaffe är väl inte det första man tänker på. Om Ostindiska Companiet tog med sig te från sina handelsresor till Kina på 1700-talet så har de internationella kedjorna gjort sitt antågande i dagens Kina.
Det kommunistiska Kina lyser med sin frånvaro. Här flödar istället kapitalismen och alla de stora internationella kedjorna finns representerade så som McDonald’s, Subway, Starbucks m.fl.
Mitt generalfel
Det största generalfel jag gjorde var att jag höll mig allt för mycket runt kvarteren kring Nanjing Road, Shanghais motsvarighet till Ströget i Köpenhamn. Ett lätt misstag att begå. Här finns alla de stora internationella kedjorna uppradade, och som turist är det lätt att bli bekväm. Likt Ströget så är det omöjligt att hitta några guldkorn här. Utöver den trista kommersialiseringen som ständigt gör sig påmind i form av otaliga shoppingcentra med varor som får en att tänka på de gamla öststaterna.
Utöver alla dessa affärer med varor som inte känns speciellt lockande så finns här även enn annan mörkare sida. Här frodas nämligen allsköns lurendrejare, allt från försäljare av falska Rolex till te-ceremonier och ”special massage”. För en kaffeälskare så kan en te-ceremoni låta intressant, men här vill jag höja ett varningens finger. Kolla först upp att det är seriöst, annars finns det stor risk för att man får betala många yen för i stort sett ingenting.
Är man på semester och vill ta det lugnt så är det lätt hänt att man sänker garden och inte uppmärksammar varningssignaler. Efter att man gått på några nitar blir man betydligt mer misstänksam och avvaktande mot de man möter. Det är tråkigt att det ska behöva vara så. Då ska vi inte tala om taxi-chaufförer! Under hela denna resa så var det nog bara en eller två gånger som jag inte fick betala ett oskäligt högt pris. Ärliga taxi-chaffisar växer inte på träd, om du väl hittar någon så håll hårt i honom. Det är guld värt.
Jamaica Blue – Shanghai, Kina
Under min jakt på den ultimata kaffekicken fastnar jag för Jamaica Blue – framför andra kedjor så som Costa Coffee som finns runt knuten. Bara namnet gör ju att det finns en del att leva upp till.
På frågan om jag ville ha en stor cappuccino så svarade jag ja, det skulle jag inte gjort. I den här kaffekedjans värld betyder tydligen ”stor” – stor som i amerikanska mått. In fick jag en cappuccino i take-away mugg – storlek megasize, detta fast jag inte tog kaffet ”to go”. Tydligen så hade de inte så stora koppar. Min andra upptäckt som f.ö. min tunga aldrig kommer förlåta mig för var att kaffet visade sig vara skållhett. Vi snackar nu om kaffe som är så varmt att när det stått i 20 minuter – med rekordkall kinesisk vinter utanför och med dörren på vid gavel – fortfarande är så varm att det inte går att dricka.
Nej, den kräsne vagabonden som checkat in på lyxhotellet Le Royal Méridien tvärs över gatan gör nog rätt i att stilla sitt koffeinbehov på andra ställen.
Up Up – Shanghai, Kina
Ännu ett ställe längs Nanjing Road. Detta ställe hade jag spanat in redan tidigare under dagen. Utifrån såg det lite mindre och trevligare ut än de de större konkurrenterna. Dessutom såg personalen ut att veta vad de gjorde. Så på kvällskvisten smet jag in och beställde mig en latte. Efter en rätt lång väntan så fick jag så min latte. Inte vilken latte som helst, detta var en latte med vars skum gick emot alla naturlagar. Skummet var så kompakt att man inte kunde se någon som helst tillstymmelse till luftbubbla, och i mitten hade man lyckats få till ett hjärta. Inte så tokigt faktiskt, slår den skållheta cappuccinon med hästlängder.
Att det planerade Starbucksbesöket uteblev skyller jag på jetlag. Av någon outgrundlig anledning var det lättare att utforska drinkar i barerna. Starbucks kommer vi dock att återkomma till senare.
Vietnam
Nu börjar vi snacka. Om man blev något besviken på kaffet i Kina så gäller snarare motsatsen här. Det märks direkt att man kommit till en kaffedrickande nation. Trung Nguyen verkar vara kronjuvelen, om inte kvalitetsmässigt så iallafall storleksmässigt. Överallt ser man reklamskyltar för detta märkte, tom. långt ute på landsbygden. Vietnamns motsvariget till Gevalia skulle man nog kunna säga. Men vanligt bryggkaffe duger minsann inte. Vietnameserna dricker kaffe på sitt egna speciella sätt. Mer om det senare.
Highlands Coffee – Hanoi, Vietnam
Highlands Coffee är ett av de mer kända kedjorna som tar kaffet på allvar. Är du i krokarna av Hanoi så tycker jag definitivt att det är värt ett besök – av flera anledningar. För det första så liknar hela huset en strandad Finlandsfärja. För det andra så möts två av stans mest trafikerade gator precis utanför – som med lite fantasi – skulle kunna liknas vid en rondell, dock skulle ingen Hanoi-bo i sin vildaste fantasi använda platsen för detta ändamål.
Det är minst sagt en upplevelse att sitta på Highlands uteservering, smutta på sin espresso och samtidigt betrakta detta skådespel nedanför. Man skulle kunna tro att det är en ”accident waiting to happen”, men på den hela taget flyter det på förvånansvärt väl. Att köra runt på sin motorcykel som en galning verkar komma med modersmjölken. Nackdelen blir då förstås att för att kunna ta sig hit så krävs det att man måste korsa gatan, och det gör man minst sagt med livet som insats. Men vad gör man inte för en kopp med ”Full City Roast”? Tipset här är att gå sakta sakta, spring absolut inte! Alternativt kan man ta rygg på en lokalinvånare.
Har man väl tagit sig hit så kan man förvänta sig en espresso över medel till ett pris som ligger klart över medel. Är man törstig som finns det även olika sorters juice på menyn.
Papa Joe’s Coffee – Hanoi, Vietnam
Till IT-nomadens stora glädje så finns det gott om öppna trådlösa nätverk på caféerna runt om i landet. Det var dock ingenting jag testade, men förmodligen kan man inte hoppas på en allt för snabb uppkoppling.
Papa Joe´s ligger tvärs över gatan från Highlands. Utifrån ger det ett förhållandevis trevligt intryck, dessvärre så lever kaffet inte upp till förväntningarna. Skummet på cappuccinon var av modell ”badskum”. För att vara ett café så är menyn ganska diger. Här kan man tex. få sig en klassisk Pho, nudelsoppa med kyckling eller annat kött som äts som frukost. Men för rätta känslan bör man nog ändå käka sin pho i ett enkelt hak vid gatan tillsammans med lokalbefolkningen. Så slutsatsen blir nog ändå att du kan hoppa över Papa Joe.
La Place – Hanoi, Vietnam
Så vart ska man då ta sig om man vill kolla sin e-post och samtidigt vill ha lite stil och finess? Svaret heter La Place. Ett litet, litet café i två våningar som gör en positivt överraskad! Förutom stans bästa espresso – iaf. av de ställen som jag provade – så kan man även få sig en spetsad fruktdrink.
Ett mysigt litet ställe väl värt ett besök. Bonus för roliga tavlor på väggarna och en rolig toalett som för tankarna till en artist loge. Eftersom det är så litet men samtidigt ett populärt ställe finns det risk för att det är fullt.
Moca Cafe – Hanoi, Vietnam
Det är lätt att bli imponerad av Moca Café. Caféet inryms i en imponerande lokal med högt till tak. Tankarna för en till nåt fik i Paris. Personalen är propert klädd, en fräck leva-maskin och uppför ena väggen sitter en skorsten. Till den är det kopplat något som ser ut att vara en egen rost!
Detta låter för bra för att vara sant! Tyvärr så är så även fallet. Latten som jag beställde var en besvikelse. Förmodligen hade jag förhoppningsvis haft större lycka om jag beställt en enkel, men ändå, Moca Café kan inte riktigt leva upp till sin fina fasad.
Sätt personalen i Barista boot camp och man sitter på en riktig guldklimp.
Mango – Hoi An, Vietnam
Lämnar man Hanoi och åker ca 80 mil söderut så kommer man till den lilla pittoreska stan Hoi An, nära kusten till Sydkinesiska havet, eller by skulle jag nog snarare vilja kalla det för. Trots sin ringa storlek är detta en betydande knutpunkt för turister. En liten idyll som har en hel del att erbjuda. Hoi An är även uppsatt på Världsarvslistan.
Går man nere längs kanten till Thu Bon floden så stöter man till slut på Mango. Där vid dörren finns det en stor skylt som basunerar ut att de har minsann både espresso, latte och cappuccino. Ett ställe som gör en så stor grej av det hela blir man naturligtvis misstänksam på. Det är säkert bara ett sätt att locka turister tänker jag. Men nu har jag inte åkt ända hit bara för att dissa det lokala kaffehaket.
Jag sätter dem på prov och beställer in en latte. In kommer en stor kopp. Kan det vara stadens franska rötter som uppenbarar sig i form av en kopp tro? Men vad får jag se när jag tittar ner i koppen? Jo ta mig tusan om det inte är den första latte arten jag stött på i Veitnam! Ingen perfekt rosetta, men ändå ett fint litet löv. Kanske en aning tunt skum, men hey! man kan inte få allt. Vid vidare efterforskningar så skulle det visa sig att de har inte mindre än två! espresso-maskiner, en där nere, och en på övervåningen.
Cargo – Hoi An, Vietnam
Tam Tam – Hoi An, Vietnam
Utöver Mango så kan man även få sin espresso på både Cargo och Tam Tam, inget av dessa ställen är dock något som jag skulle rekommendera. Cargo går hårt åt mjölken med badskum som följd. De har dock ett väldigt trevligt litet konditori av franskt snitt i dörren brevid med finfina bakelser.
Before & Now – Hoi An, Vietnam
Vill man ut och roa sig på kvällen så är baren Before & Now ett utmärkt val. Utöver den sedvanliga TVn som visar sport så har de väldigt spännande konst på väggarna. B.la. en tavla med Bono i U2 som Superman. Här kan man även spela biljard och så har de ett foosball table á la tv-serien Vänner.
Boombaladees – Nha Trang, Vietnam
Efter en 11 timmar lång bussresa söderut från Hoi An så kommer man till kanske en av Vietnams största turisthålor, nämligen Nha Trang. Hit anordnar b.la Apollo resor. Att det är en semesterort man har kommit till märks tydligt. Överallt kryllar det av hotell, de flesta av högre standard för att passa charterturisterna.
Det positiva med det här landet är att så fort man kommer ut från storstäderna Saigon och Hanoi så kan man bo riktigt bra – med hög standard – för väldigt lite pengar. Det största intrycket av Nha Trang är ändå inte att det är en semesterort utan att det är en större stad, med allt vad det innebär av mycket trafik osv. Långt ifrån någon idyll. Är man däremot ute efter uteliv så finns det däremot en hel del att hämta i form av restauranger och klubbar.
Som frukost provade jag en morgon på Boombaladees, en flashig Australieninfluerad liten restaurang. Med priser på menyn i USD blir man misstänksam. Denna gången kontrollerade jag iallafall att PF-filtret satt i innan jag beställde. Cappuccinon var något över medel för att vara Vietnam-standard, inte supervarm som man börjar bli van vid. Dock med den obligatoriska kakaon på toppen. Resten av frukosten var dock schysst om än till ett högt pris.
Tropical Café – Nha Trang, Vietnam
Det vore ju en skam om man åkt till Vietnam och inte provat på deras egna kaffe, och på sättet som traditionen bjuder. Drip coffee kallas det för. Var provar man då detta om inte på ett av lokalbefolkningens egna hak Tropical Café. Ingen espresso så långt ögat kan nå på menyn här inte.
Det hela består av två glas, ett glas fullt med is, på det andra glaset står ett filter som kaffet sedan droppar ner i. Till detta brukar man även ha – något som jag missade – kondenserad mjölk. Resultatet blir ett väldigt starkt – men sött – kaffe. Isen är helt klart ett välkommet inslag i detta varma klimat. Billigt är det också, runt 3 svenska kronor.
När jag åkte härifrån i min vidare färd mot Mui Ne upptäckte jag inifrån bussen – och allt för sent – Tony’s Italian Ice Cream en kaffe/glassbar som såg klart lovande ut. Nära Crazy Kims spa/gym ligger det iaf., om någon är intresserad.
Jibes – Mui Ne, Vietnam
Efter en 5 timmars bussresa söder om Nha Trang så kommer man till en liten avlång semesterort vid namn Mui Ne. Welcome to Resort land! Här ligger alla resorts uppradade längs ortens enda väg, och varje resort har sin egna lilla bit av strandremsan. Detta gör att alla mest håller sig till sin egna resort, det är lite trist. Men kanske perfekt för paret som är på sin bröllopsresa och vill vara för sig själva. Vad som bryter av allt detta är att Mui Ne även är ett välkänt tillhåll för surfare.
Vill man känna sig som en riktig surfare så ska man bege sig till Jibes. Här kan man sitta och dricka sitt kaffe samtidigt som man tittar ut över havet och alla som surfar. Här är livet lite mer laid-back, och även om kanske inte kaffet är världens bästa så försöker man iallafall. Tillsammans med den vänliga inställningen så räcker det långt.
Sozo – Saigon, Vietnam
Saigon (Ho Chi Minh City), Vietnams största stad med över 6 miljoner invånare. I denna livliga stad är det mycket som påkar efter ens uppmärksamhet. Längs gatorna kryllar det av restauranger, barer och butiker. Då kan det vara skönt att sätta sig ner, ta en kaffe, och ta det lite lugnt. Varför inte göra det på Sozo? Inte heller här får man världens bästa kaffe. Men däremot så gör man en god gärning. De som jobbar här är fattiga vietnamesiska ungdomar som har det sämre ställt, och får genom caféet en chans till revansch.
Stella Coffe Bar – Saigon, Vietnam
Stella hann jag tyvärr inte prova under min korta vistelse i stan. Det var morgon och de hade precis öppnat och jag hade ett flyg att passa. Annars så såg det trevligt ut utifrån.
Illy – Ho Chi Minh Airport, Vietnam
Med Saigons täta trafik hade jag tagit ut en god marginal för att hinna ut till flygplatsen. När jag väl kom fram visade det sig att den inte låg så långt bort och att det hade gått snabbt att ta sig hit. Något frustrerad över att jag förmodligen hade hunnit med en kaffe på Stella började jag gå runt den förvånadsvärt moderna flygplatsen. Jämfört med flygplatsen i Hanoi är det som att man förflyttats 50 år tillbaka i tiden fram till nutid.
Vad får jag då se när jag åker rulltrappan upp på andra våningen – om inte en illy espresso-bar!
Här rådde det minsann inte någon personalbrist, en som tog beställning, en som tog betalt, en som gjorde kaffet, och en som serverade. Bannemig om jag inte under den sista timmen i landet fick den absolut bästa cappuccinon, ingen art, men till smak och konsistens så fanns här inget att klaga på. Det skulle vara priset då, som höll sedvanliga flygplatspriser.
Så undviker du att bli lurad i Vietnam
- Förhanda om priset innan du sätter dig i en rickshaw, annars kan det sluta med att du får betala för en motsvarande heldagstur för något som tog 10 minuter.
- Ungdomar som går runt och säljer falska Lonely Planet böcker. Omslagen kan ofta se rätt okej ut, dock så har de en ljusare blå färg och inte den mörka blå som de äkta böckerna har. Låt dig inte luras av att de är omtänksamt inplastade. Det är bara till för att du inte ska bläddra i den, då framkommer det snabbt att både trycket och pappret är av urkass kvalité.
- Förvänta inte dig att få korrekt växel från en gatuförsäljare. Med alla nollor är det inte helt lätt att hålla räkningen (10 000 VND motsvarar 3.75 kronor), då kan det sluta med att den där bananen helt plötsligt kostat dig 20 kronor.
- Att åka med någon av open-tour bussarna är förmodligen det vanligaste sättet att resa runt mellan turistorterna. Vad man ska se upp med här är att när bussen kommit fram destinationen, så har företaget fått betalt för att stanna på ett hotell av något slag en eller två kilometer utanför dit man egentligen ville åka. Kolla därför noga upp vart du befinner dig innan du hoppar av bussen. Annars får du betala en Xe om (MC taxi) att ta dig dit du vill. Detta gäller inte minst i Mui Ne som är extremt avlångt på flera kilometer.
Malaysia
Den som är ute efter shopping har verkligen åkt rätt när man kommit till Kuala Lumpur, men hur står det till på kaffefronten? När jag sa att det fanns många internationella kedjor i Shanghai så är det ingenting mot vad man möts av i Kuala Lumpur. Detta är kedjorna Gone Wild. Vill man ha en kaffe så kan man gå till Starbucks, San Francisco Coffee eller The Coffee Bean & Tea Leaf för att nämna några. Då ska vi inte tala om alla hambugerkedjor som finns. Här finns kedjor som jag aldrig ens hört namnet på förut.
Starbucks – Kuala Lumpur, Malaysia
Det första jag får syn på vid shoppingcentret nedanför Petronas Towers är Starbucks! Äntligen får jag prova på denna amerikanska klassiker som jag så snöpligt missade i Kina.
Det första som slår en när man kommer in är att överallt sitter folk med sina bärbara datorer. Något trådlöst nätverk kunde jag inte finna, däremot fanns här gott om strömuttag för att plugga in sin nätsladd. Kaffet då? Tja, direkt imponerad blev man ju inte. Den bild av Starbucks som man hade målat upp blev införlivad. Med en sån stor kedja i ryggen tycker man ju att de borde kunna höjt sig några snäpp till. Men det kanske är sånt här kaffe som kunderna vill ha?
San Francisco Coffee – Kuala Lumpur, Malaysia
För mig en nykomling på kaffehimlen. Med La Maazocco maskin och Mazzer kvarn, så finns här iallafall förutsättningarna för ett bra kaffe. Resultatet? En Macchiato toppad med det märkligaste skummet jag någonsin stött på. Det förde tankarna snarare till grädde än till mjölk.
The Coffee Bean & Tea Leaf – Kuala Lumpur, Malaysia
Min vidare botanisering bland kaffekedjorna tar mig till The Coffee Bean & Tea Leaf, för en latte med muffin.
Det framkommer otydligt på bilden, men det är inte ens den största storleken jag beställt. Den största hade lätt stått sig mot en tysk ölsejdel. Ingen fullpoängare här heller alltså.
Indien
I ett land med över en miljard människor så borde det väl finnas någon som vet hur en bra kaffe ska framställas? Jakten börjar i världens mest folkrika stad Bombay (Mumbai).
Leopold’s – Bombay, Indien
För backpackers så är Leopold’s en klassisk anhalt. Ska man gå hit för att dricka kaffe? Nej. Ska man gå hit för att äta mat? Nej. Hit bör man egentligen bara gå om man vill träffa andra likasinnade. Har man tur kan man även bli upplockad som statist i någon av de otaliga Bollywood-filmer som görs i stan. Leopold var ett av de första målen i de terroristattentat som nyligen satte sträck i staden.
Café Mondegar – Bombay, Indien
Mondegar är ett kul hak, som synes på bilden så ska man inte gå hit för att dricka kaffe. Nej hit ska man gå för att dricka Heineken, titta på de roliga serie-teckningarna på väggarna och med lite tur, lyssna på Abba som spelas ur jukeboxen.
Mocha – Bombay, Indien
Mocha är en liten kedja med arabisk touch som finns i flera städer. Kaffet håller en hög, om än en något svajig nivå. En dag gick det inte ens att beställa. Hit går man av två anledningar. Antingen för att röka vattenpipa på uteserveringen eller så går man in och svalkar av sig med en av de otroliga milkshakes/smoothes som finns på menyn. Hit går även Bombays mer välbeställda undomar och sätter sprätt på sina pengar som de förmodligen surt förvärvat på något callcenter. För med indinska mått så är detta ett dyrt ställe, men de håller en hög kvalitétsnivå.
Barista – Bombay, Indien
Nej, men ser man på, en italiensk kaffebar i Indien, vem hade kunnat tro det. Utöver det givna kaffet så erbjuds här även två andra smarta tjänster. Nummer ett är ett trådlöst nätverk (dock ej gratis). Nummer två är en laddstation med kablar för flera olika modeller där man kan ladda sin mobil, ganska smart. Kaffet som serveras här är riktigt bra faktiskt, det märks att personalen fått någon form av utbildning. Sen att Lavazza inte är världens roligaste bönor får man ta.
Goa – Indien
Goa är Indiens motsvarighet till Phuket i Thailand. Goa består av ett antal orter längs kusten mot Arabiska havet.
Generellt så kan man konstatera; om man rest hit för att dricka espresso så har man kommit helt fel. Den generella tron om vad en espresso innehåller verkar vara bryggkaffe fast i mindre dosering. Skulle tippa på att de flera restauranger inte ens har någon espressomaskin. Här får man ta i beaktande att standarden i Goa är väldigt låg. Man får inte bygga några permanenta bostäder nära stränderna så därför består allt av enkla hyddor. Strömmen kan försvinna i timmar om det skulle komma ett oväder som drar förbi.
Café Coffee Day – Colva Beach, Indien
Ännu en kaffekedja. Kaffe med latte art, jo man tackar. Sånt är man inte direkt bortskämd med. Bästa stället i Colva kan jag med rätt stor säkerhet påstå. Framförallt eftersom att det enda kaffestället som finns.
Avslutning
Avslutningsvis kan man konstatera att Asien trots allt ligger några år efter i utvecklingen. Den italienska kaffetraditionen lever ett undanskymt liv. Istället är det de stora kaffekedjorna som sätter trenderna, och de trenderna har snarare sitt ursprung från USA.
Ur ett kaffeperspektiv var Vietnam helt klart det land som kändes mest intressant och spännande av dessa fyra länder. Ett land med många egna traditioner och som säkert kan utvecklas vidare och bli ett land att räkna med i framtiden.
