Tänkte börja göra en recap över de tv-serier som jag följt under veckan. Min tanke är att detta ska bli en stående punkt här på bloggen. Vi får väl se hur väl det fallet ut när redan första veckans recap är något fördröjd. Alltså är detta inlägg program som jag vett under vecka 36.
Biggest Loser Sverige (S01E01)
Jag gillar den amerikanska originalet, även om jag tycker att avsnitten är på tok för långa. Hela sista halvtimmen brukar man kunna snabbspola. Som vanligt så blir det aldrig riktigt lika bra när de gör svenska varianter av det. För det första så är väl budgeten förmodligen bara nån promille av vad de har i USA.
Men någon katastrof var det inte heller, även om det av någon anledning låter lite tafatt ibland när deltagarna intervjuas. Det beror nog mest på språket, allt låter lite bättre när det är på engelska.
Tränarna Mårten Nylén och Tanja Djelevic var helt okej, att nå upp till Jillian och Bobs kaliber. är inte lätt. Första avsnittet var ganska händelsefattigt, bla så hade de aldrig nån tävling. Men utifrån de korta klippen på slutet så verkar det ändå ganska lovande. Jag kommer att fortsätta följa den.
Top Chef – final del 1 (S07E13)
Säsong 7 av Top Chef har hållit en väldigt hög nivå. Men flera intressanta deltagare. Det visar även att med kan få till en intressant serie även utan drama och deltagare som bråkar med varandra. Även den nya (lilla) twisten (som jag inte ska avslöja) på slutet uppskattade jag. Det är bara att konstatera att konceptet håller än. Nu ska jag bara komma ifatt med den andra gamla Bravo serien Project Runway också. Den sänds ju numera på Lifetime efter många turer fram och tillbaka.
Biltokig (E01)
Det brukar bli bra när Bobo Ericzén har ett finger med i programmet, så även denna gång. Detta avsnitt slank jag in på av en slump. Måste säga att det var en mucket trelig bekantskap. Det var intressant att få in inblick i rockabilly-kulturen runt 50-talet. För att vara ett bilprogram så var det extra kul å se att tjejerna fick ett stort utrymme när de diskuterade sina kläder. Den gemenskap som framkommer när människor med samma intresse samlas på samma plats skildrades även det väldigt bra. Där kan man känna igen sig själv hur kul det är att vara en del av en gemenskap.
Val 2010 Utfragningen (E07)
Sist ut i SVTs utfrågning var Miljöpartiet och Maria Wetterstrand.
Redan på första frågan körde hon rejält ner i diket och kom nästan aldrig upp igen.
Det började men en enkel fråga om Sverigedemokraternas eventuella roll. Men istället för att svara med ett enkelt ja eller nej gjorde hon en lång och komplicerad utläggning som tittaren inte blev klokare av. Blir alltid tokig när politiker undviker att svara på frågorna a la Parlamentet.
Den bristfälliga argumentationen fortsatte i en rad andra frågor, så som köpcentra, flyget (som hennes familj utnyttjar friskt).
Hon var uppe och snuddade vi vattenytan några gånger i mitten av programmet, b.la om kärnkraften där hon fick in några poäng och publikens största reaktion.
Men sen störtdök hon igen när frågan om köttskatt kom på tapeten.
Ett flertal andra han skrivit om att hon var arg. Det kan jag verkligen skriva under på, stundtals var hon riktigt ilsk, och hennes kroppshållning gav ett aggresivt intryck.
Hon försökte även skratta bort några av frågorna eller om saker som hon sagt tidigare. Några gånger var hon även den enda som skrattade när hon försökte skämta till det, att skratta åt sina egna skämt brukar aldrig vara någon succé.
Funderar på om jag missat nån av utfrågningarna… men jag har nog sett allihop när jag tänker efter.
Bäst tycker jag Göran Hägglund var. Han parerade samtliga frågor galant med mycket humor. Anna Hedemo tyckte jag stundtals däremot inte om. Hon kan inte hålla sig opartisk och avbryter partiledarna både här och där. Värst släng av den sleven fick nog Maud Olofsson.
Axel Gordh Humlesjö är bra, det är kul att de lyfter fram diskussionerna som pågår på nätet.
Vilket de gör med råge. Det märker man inte minst på Twitter. Tyvärr så är det mest kommentarer från redan inbitna anhängare med tragiskt många påhopp åt båda hållen. Den nyanserande debatten lyser med sin frånvaro. Allt som den egna partiledaren gör är fantastiskt och om motståndarna får makten så blir allt ett helvete, som Lennart Ekdal mycket träffande uttryckte det i Kvällsöppet.
Till historien från denna utfrågningsserie går naturligtvis Lars Ohly och den berömda ”bröstpumpen”.
Det var väl inte hans finest moment direkt.
