Två städer som är varandras motsatser. En supermodern storstad och den andra som fick en att känna att man hade färdats tillbaka i tiden. Men båda är en upplevelse i sig.
Shanghai
Shanghai är verkligen en modern storstad, jag har aldrig skådat så många skyskrapor i hela mitt liv, har man inte insett det förr så blir det tydligt när man åker upp i TV-tornet, där man får en fin vy över staden. Man får skrapa bort rejält många lager innan man ser några tendenser till en gammal kommuniststat, framförallt är det i utkanterna av staden där man kan skönja tendenser till fattigdom.
Människorna här är lite som svenskar, håller sig mest för sig själva. Förutom på gatan där man var tionde meter blir påhoppad av folk som antingen vill sälja Rolex-klockor eller ”lady spa”. De har en tre-fyra fraser som alla kör stenhårt på.
Engelska kan man inte räkna med att de kan. Men alla i service-yrket kan iallafall såpass mycket att man kan göra sig förstådd. Unga studenter är i regel väldigt duktiga på engelska. Om man ar orolig över hur man skall ta sig runt stan så behöver man inte oroa sig. Det ar enkelt att åka tunnelbana och alla stationsnamn står på engelska, de ropar även ut namnet i högtalarna.
Shoppinggatan Nanjing Road
Vill man åt Shopping så är det till Nanjing Road man ska bege sig. Den kan motsvaras med Strøget i Köpenhamn. Tänk dig NK, tänk dig ett NK som har 10-12 våningar. Ta detta och gångra med 5, så är det ungefär så som det ser ut här. Med ett så stort utbud är det dock svårt att hitta guldkornen. Det mesta är ren skräp, eller märken som man inte känner till.
Hanoi
Har nu tagit mig till Hanoi, och har snart varit här i två nätter. Skillnaden mellan dessa två städer är som natt och dag, det går inte ens att jämföra. Hanoi är som att komma till en annan värld, fast det är ändå lite mer lik den bild av Asien som man är van vid att se, fast ända inte.
Vill man få sig en upplevelse så har man kommit till rätt ställe. Här kan man stöta på allt möjligt. Det börjar redan på den galna resan in från flygplatsen. Tvåfilig ”motorväg”, tydligen en av de mer moderna vägarna i landet. Samtidigt går det människor på vägrenen, där bilar och motorcyklar far fram i närmare 100 knyck och alla kör som om det vore en biljakt. Nämnde jag att alla tutar – konstant. Man tutar även om det behövs eller inte. Det lugnar inte ner sig innan 01:00 då alla verkar gå och lägga sig.
Människorna här är väldigt vänliga, inte så påträngande som man kan stöta på runt andra håll. Ett ”No, thank you” och de brukar lämna en ifred. Dock kan moto-förarna vara lite mer påträngande med sina ”where you go”, ”moto moto” samt ”I take you, very cheep”. Fast billigt är det med all sannolikhet inte. I 99 fall så blir du grundligt lurad, och får betala ett rejält överpris.
Undvik att bli lurad
Hör med flera stycken före du bestämmer dig, och då pruta rejält. De kan verka hur vänliga och oskyldiga som helst, men när du minst anar det så har man blivit lurad. Efter att blivit blåst några gånger så blir man luttrad och håller sig på sin vakt, lite trist att det ska behöva vara så. Idag blev jag t.ex. pålurad en pirat Lonely Planet bok. Istället för att göra ett rätt ok kap, så har du betalt för ren skräp. Å andra sidan behövde jag en bok för Malaysia som blir mitt nästa land att besöka.
Imorgon skall jag försöka ta mig söderut – om jag lyckas, för jag har inte bokat något än vilket jag borde gjort. Antingen blir det flyg eller en 13-16 timmar lång tågresa. Att åka tåg känns kanske inte speciellt kul eller säkert, men vi får se vad det blir. I värsta fall får jag stanna i Hanoi ett dygn till.
