Posts Tagged ‘köpenhamn’

Royal Hotel Köpenhamn

söndag, november 21st, 2010

Jag har länge varit svag för hotell. Det är något speciellt med hotell, man kan drömma sig bort i en annan värld. Både rent fysiskt då hotell per automatik innebär att har flytt bort från vardagen, men också i tanken. Man känner sig som en världsvan globetrotter när man befinner sin på hotell.

Även filmer där just hotell spelar en central roll brukar jag uppskatta, t.ex. Lost in translation, Maid in Manhattan och gamla Pretty Woman. Ett av mina tidiga hotellminnen var när min familj bodde på Sara Hotel Gothia (numera Gothia Towers) när vi var i Göteborg när jag var liten. Att bo i ett hotell med 18 våningar var riktigt häftigt minns jag.

Historien bakom
Nästa gång jag skulle till Köpenhamn så hade jag bestämt mig för att jag skulle bo på Royal Hotel.

Vad är det som är så speciellt med detta hotell? Jo, hela hotellet är ritat av den kände kände danske arkitekten och designen Arne Jacobsen, ända ner till dörrhandtagen. Det öppnade 1960 och räknas som världens första designhotell. Det var på den tiden då flygbolaget SAS även ägde hotell. De ville ha ett riktigt prestige-hotell i Norden som kunde mäta sig mot övriga världen. Så man anlitade Arne Jacobsen. Så här med 50-årsjubiléet i perspektiv så får man säga att det var ett smart drag.

Mr. Arne Jacobsen himself.

Mr. Arne Jacobsen himself.

När hotellet öppnade var det Danmarks största hotell med 260 rum och med sina 20 våningar så var det Köpenhamns första skyskrapa. Arkitekturen är inspirerad ifrån Lever House i New York. Eller mer eller mindre en direkt rip-off skulle man kunna säga. Liten besviken över att kan kopierat så friskt faktiskt. I början var byggnaden allt annat än poppis, och vann priset över Köpenhamns fulaste byggnad. Men jag tycker allt att det är ganska snyggt.

Flera kända designföremål ritade av Arne Jacobsen har sitt ursprung från just detta hotell. Det är klassiker så som fåtöljerna svanen och ägget, lampan AJ, specialdesignade dörrhandtag och bestick för att nämna några. 2009 döpte Radisson SAS om sig till Radisson Blu. Enligt en källa så är detta det enda hotellet som behållit sitt ursprungliga namn. Detta har jag inte kunnat få bekräftat. SAS-skylten i toppen av hotellet sitter iallafall kvar än idag.

Inne på hotellrummet låg en broschyr om hotellets 50-åriga historia. I den så fanns det en hel del intressanta fakta som jag faktiskt inte kände till tidigare.

Ägget x 2.

Som att den italienska restaurangen längst upp i hotellet inte alls har fått sitt namn – Alberto K – från ännu en kändiskock som man skulle kunna tro. Utan att det står något oväntat för Alberto Kappenberger en legend som under 25 år var hotelldirektör. Han var även med och designade hotellet tillsammans med Arne. Det är b.la. hans förtjänst till att det blev öppningsbara fönster. Något som gjorde att byggnaden fick smeknamnet ”hålkortet” på grund av de öppna fönstren under varma sommardagar. Alberto bodde även i en lägenhet på 20:e våningen. I denna lägenhet växte också hans son upp som fyndigt nog fick namnet Roy Al. Vem som är hotelldirektör idag? Jo just det, Roy Kappenberger.

Mina intryck av hotellet

Den som vill uppleva en tidsresa och få den äkta känslan av 60-talet har bara ett rum att välja på – 606.

Någonstans läste jag om någon som skev att det var som att stiga rakt in i tv-serien Mad Men när man stiger in i lobbyn. Nu har jag knappt kollat på Mad Men än, men den liknelsen kan jag absolut skriva under på. Jag har faktiskt varit inne och tittat i lobbyn redan under mitt förra Köpenhamnsbesök så det var ingen direkt överraskning. Men är du i Köpenhamn någon gång så tycker jag absolut att du ska titta in.

Broschyren om 50-årsjubiléet

Alberto-K.

I centrum står ett antal exemplar av Ägget och i hotellbaren är det fullt av Svanen-fåtöljer. Inne i caféet så sitter man på sjuan-stolar. Kolla även in trappan som var state of the art med sin konstruktion på sin tid. Istället för en lång receptionsdisk som de flesta hotell har så har man istället valt en lösning med flera runda bord som ska ge en intimare känsla. Men tittar man på gamla bilder så ser man att man hade en hederlig desk på den tiden.

Tyvärr så måste jag säga att jag blev lite besviken, kanske hade jag haft lite väl höga förhoppningar. Men i mitt rum på 16:de våningen fanns det inte många spår av Arne Jacobsen kvar.

Receptionen.

Under tiden då det inte är bokat så kan man som besökare få se rummet. Så här i efterhand var det lite synd att jag inte undersökte den möjligheten. Ytterligare en chans att se originalinredningen kan man få på flygplatsen Kastrup där SAS har byggt upp en kopia av hotellrummet för att fira hotellets 50-årsjubileum.

Mini-hissen.

Orginalet, rum 606.

Orginalet, rum 606.

Det mest uppenbara är Svanen-fåtöljen som finns i alla rum. Kritiker har kallar Royal Hotel för Jacobsens ”lost gesamtkunstwerk” just för att mycket av det som var original nu är utbytt mot ”mainstream” hotell-inredning. På 80-talet spårade ägarna ut fullständigt och gjorde sig av med en hel del av originalföremålen. Den som vill uppleva en tidsresa och få den äkta känslan av 60-talet har bara ett rum att välja på – 606. Detta rum ser exakt ut som det gjorde vid öppningen och det kan man boka.

Till viss del så kan jag ha förståelse för att man släppt efter på originaliteten. Om alla rum såg ut som rum 606 så skulle man nog inte vara speciellt uppbokade. Men att därifrån ta ett så stort steg och hamna där man befinner sig idag är lite sorgligt.

Mycket av hotellets själ har försvunnit. Inte ens en Bang & Olufsen TV finns på rummen numera. Det tror jag t.om. fanns på hotellrummet i London, i ett hotell som ingår i samma kedja. Royal har även några av de minsta hissarna jag sett i ett hotell. För mig så innebar det inga problem, men jag kan se att de skulle kunna skapa irritation. Undra hur de tänkte där?

Men det som hotellet tappar från den flagnande originaliteten tar den igen med hjälp av utsikten, som från den 16:e våningen där jag bodde var magnifik. Man kan se både Öresundsbron och Turning Torso i horisonten. För att vara ett femstjärnigt hotell så levererar det inget utöver det vanliga. Dock så kan den observante hotellgästen hitta några riktiga designklassiker från en av Skandinaviens störste designers.

Det råder sannerligen ingen brist på hotell i Köpenhamn. Jag kunde se tre, fyra stycken bara genom mitt hotellfönster. Vid nästa besök så får det nog bli att testa på Hotel Fox, ”The world’s most exciting and creative lifestyle hotel”.

F-n tro’t.

Konceptet Abercrombie & Fitch

söndag, november 14th, 2010

Visst hade jag hört talas om Abercrombie & Fitch tidigare. Men inte visste jag att det bestod av ett sådant utstuderat koncept. Delvis är det briljant gjort men de har tagit det hela så långt att det är på gränsen att det spårar ur fullständigt.

Ny flagship-store i Köpenhamn

Man har precis öppnat en 1500 kvm stor flagship-store i Köpenhamn under november. Det är den första butiken de öppnar i norden och den tredje i europa efter butikerna i London och Milano. En butik i Bryssel är också på gång. Madrid och Paris har också nämnts.

Det har även ryktats om att man letar efter en lokal i Stockholm. Butiken i Köpenhamn har tydligen blivit försenad på grund av finanskrisen. Det går visst inte så jättebra för A&F, b.la planerar de stänga en rad butiker i USA. Blev förvånad när jag läste det, trodde en kedja med en sådan säregen profil skulle gå som tåget. A&F är en uttalat gaypositiv kedja, kanske är det därför det inte går så bra? De riktar sig mot en smalare målgrupp, än låt oss säga H&M. Men jag tycker ändå att det borde kunna funka, speciellt här i europa.

Konceptet

Det
är
mer
en
nattklubb
än
klädbutik.

Butikerna liknar ingenting du sett tidigare. Det är mer en nattklubb än klädbutik. För det första så är det kolsvart i hela butiken, kläderna lyses enbart upp med spotlights, så det är inte lätt att se vad som finns, än mindre vilka färger kläderna egentligen har. Lokalen är en enda stor labyrint med spegelväggar överallt, nästan som att gå runt i spegelhuset på Liseberg, fast becksvart. Vidare spelas musik på hög volym (80db enligt Wikipedia). Expediterna är inga expediter utan de kallas för modeller, som är utspridda i lokalen och står och dansar till musiken. Till sist så stinker hela stället av deras parfym som de har sprejat överallt. Kläderna som jag köpte där för en vecka sedan luktar fortfarande. Då har jag ändå vädrat dem en stund på balkongen.

En annan detalj som är värt att nämna är att de har bara provrum på en plats, längst upp i butiken, så man måste ta sig igenom hela butiken innan man kommer dit. Lite som att matbutiken har mjölken längst in. Försäljningsmässigt måste det vara ett smart drag. Som kund kanske man blir lite frustrerad över att man måste ränna upp för alla trappor, men det vägs upp av att provrummen är riktigt fina och rymliga med riktigt dörr (och normalt upplysta kan tilläggas).

Jag är lite förvånad över att andra kedjor inte profilerar sig mer, det tror jag att man skulle kunna vinna mycket på. Den enda kedjan som jag kan komma på som skulle kunna komma i närheten är svenska Monki som också har ett lite utflippat koncept och inredning i sina butiker. Just att köra ett koncept med profilerad musik tror jag mycket på. Ibland ser man DJs som spelar i butikerna under helger, lite så kan man jobba, men även att man spelar nåt roligare även andra dagar. Inte nån tråkig kommersiell radio. På senare har jag märkt att många butiker har börjat börjar köra med Spotify, det ökar ju möjligheterna med att kunna profilera sig med mycket enkla medel. Kanske jobba med spellistor som kunder kan bidra till. Men även jobba med andra sinnen som dofter (men mer diskret än A&F). Lite mer som doften man känner i rulltrappan upp till lobbyn i Hotell G här i Göteborg. Ni som har varit där vet vad jag menar.

Kläderna

A&F har sitt ursprung i sport och träningsutrustning. Numera aspirerar man på att göra ”casual luxury”. Deras signum består av myskläder med stora Abercrombie & Fitch-tryck, med de har mer än så. Tittar man i deras webb så ser man att kollektionen är riktigt stor.

Prismässigt så ligger de i nivå eller något under tex. Diesel och Replay. Men till skillnad från dessa två märken så verkar de inte ha lika stora mode-ambitioner utan de är mer fokuserade mot baskläder.

Amerikansk kultur

A&F är amerikansk företagskultur personifierad skulle man kunna säga. Med en rad policys som de anställda måste följa. De har blivit stämda för diskriminering en rad gånger, det förvånar mig inte alls. Men jag tror nog ändå att tjejerna och killarna som jobbar i butiken på Købmagergade känner sig ganska hippa när de står där, och dansar i takt med musiken.

En helg i Köpenhamn

lördag, november 13th, 2010

Spenderade en weekend i Köpenhamn förra helgen. Dels ville jag åka iväg någonstans men också försöka få lite grejer gjorda var min tanke. Jag ville även passa på att bo i ett av världens fösta designhotellet Radisson Royal ritat av Arne Jacobsen (mer om det i en separat post). Med närmare 8 timmars tågresa så borde man få en massa grejer gjorda tänkte jag. B.la har jag en massa tidningar, RSS och mail som ska läsas igenom. Fick väl inte gjort allt som jag hade tänkt mig om man säger så. Att gå – och hitta – alla affärer som man tänkt gå runt i tar på krafterna.

Köpenhamn är annars en av mina favoritstäder, allt känns väldigt internationellt. Det enda som är lite lurigt är vilket språk man ska snacka. Numera brukar jag köra direkt på engelska, det blir enklast så. Många som jobbar i affärerna är svenskar så det känns som hemma. Här finns även många butiker som inte finns hemma i Göteborg som jag uppskattar, juicebaren Joe & the juice tex, juicedrinkar och shakes i en trevlig inredning full med fruktkorgar som får en att känna sig hälsosam. En sån kedja borde vi ha här hemma. Men billigt är det inte, det mesta är dyrare här än hemma. Inte läge för att göra några klipp alltså.

Här följer några bilder som jag tog under helgen.

På söndagar kan man käka brunch i Illum och lyssna på jazz.

Tuborgs julöl, fatöl på en cykel.

Wokshop, såg trevligt ut utifrån. Men fullsatt.

Joe & the juice

Som det kanske syns så är några av bilderna tagna med min iPhone 4. Tog även med mig min Canon 400D, men som sagt, det är inte alltid man orkar bära med sig den. Plus att man känner sig som värsta turisten med en stor kamera runt halsen. Då hade jag ändå bara mitt Canon EF 50mm f/1.4 USM objektiv med mig. Måste säga att jag inte är lika såld på det som många andra verkar vara. Tycker man blir väldigt begränsad med porträttformatet. Eller så behöver jag börja fota oftare för att bli bättre på det. Frustrerade när man inte når upp till samma nivå som många fantastiska bilder som man hittar på nätet.

Ännu fler bilder från min Köpenhamnsweekend finns i fotobloggen.

Köpenhamn – med kaffeögon

måndag, januari 7th, 2008

Baresso
Baresso

En kedja som finns på flera ställen i stan.

Förmodligen mitt livs dyraste Cappuccino, då jag i min förvirring råkade betala med euro istället. Den smakade dock riktigt bra och blev en perfekt start på en strapatsrik dag på jakt efter kaffebarer runt stan.

Mayers Deli
Meyers Deli

Kombinerad deli med café och take away. Kaffet som serverades kom från Estate Coffee.

Verdens Mindste Kaffebar
Verdens Mindste Kaffebar

Efter att ha gått längs nästan hela Gammel kungevej, en gata som f.ö. måste kvala in bland Köpenhamns längsta gator gav jag till slut upp i mitt försök att hitta denna omtalade kaffebar. Som sista försök gick jag på andra sidan gatan när jag vände för att gå tillbaka. Då – några få meter in på en tvärgata sken den upp i sin gröna prakt. Charmigt värre, och att det är världens minsta kan jag skriva under på. Man får typ gå in och backa ut.

Estate Coffee
Estate Coffee

Estate Coffe ligger precis i början av Gammel kungevej, det var den första kaffebaren jag stötte på. En take-away latte fick det bli. Alltid trevligt när man får en bit valrhrona choklad. De hade även Clover-kaffe för dem som är intresserade av det. Men vad är grejen med att ha en vägg med 22 olika syrups?

Robert’s Coffee
Robert’s Coffee

Pushade mycket för organsikt kaffe vill jag minnas. Hade en väldigt mysig källar-våning.