Jag har ett litet crazy projekt som går ut på att betygsätta alla mina mp3-låtar i Winamp Media Library. Jag hade bara 1000 låtar kvar när jag gjorde en större rokad av hårdvaran. Det gillade inte hårddisken som innehåll alla låtar – partitionen försvann. Som tur var gick det att återskapa det mesta.

I samband med ominstalklationen av operativet verkar det som att jag inte fick med mig rätt beckup av Winamp, jag hade nämligen två olika installationer. Vilket såhär i efterhand var totalt idiotiskt.

Uppdatering: Yay! tror jag hittade rätt backup, nu ska jag bara försöka få igång den också.

Tydligen har Madonnas nya singel Hung Up nu läckts ut på nätet. Några källor säger att den stulits från radiokanalen NRJ, andra att den kommer från onlinesiten FNAC. Hursomhelst så finns radioversionen nu att få tag på.

Abba-samplet från Gimme Gimme Gimme hörs tydligt och ligger i bakgrunden under nästan hela låten.

Så här kommer singeln att se ut, väldigt mycket disco, väldigt mycket 80-tal. Inte mig emot. Inte enligt många andra heller. Det kan ju inte vara någon slump att Shoutcast-stationen med näst flest lyssnare heter CLUB 977 The 80s Channel?

Jag är inte helt såld på låten än, tror man får lyssna på den några gånger till. Men den är inte dålig, absolut inte. Med Abbasoundet dessutom så kan det ju bara inte gå fel.

Madonnalicious rapporterar att låten kommer spelas flitigt under helgen på radiostationer i USA.
Nästa vecka, om inte tidigare så borde den höras även över den svenska radioetern.

Intron till låten är riktigt skönt och är en bergsäker ingridiens till framtida remixar. Något att se fram emot.

Singeln kommer släppas på måndag. Lanseringen kommer ske i programmet TRL på MTV.

Albumet Confessions on a dancefloor släpps den 21 november.
Ska du bara köpa en CD i år, se till att det blir denna!

Jag är visserligen själv man, men efter att stått och väntat på U2 i mer än fyra timmar så är det lätt å bli småirriterad.
- Irriterad på fulla skåningar, irriterad på ett nervpåfrestande gapigt GAIS-fan, och irriterad på gubbar som knör sig fram och röker cigariller. Vars rök alla andra i närheten tvingas andas in.

Det känns som man har blivit för gammal för att stå på planen, nästa gång får det nog bli sittplats istället tänker man. Men så dyker då U2 äntligen upp på scenen, och all irritation rinner ur en.

Konserten då? Tja, helt okej. Det är ju en riktigt maffig produktion med en gigantisk scen med häftiga ljus/bild -effekter.

Dock så känns allt väldigt inövat, utan några improvisationer. Mer som en show än en konsert i mitt mycke. Men visst, de har en hel hög låtar som man går igång på rejält.

Förbanden var dock en rejäl besvikelse. Varken Soundtrack of our lives eller Lazorlight fick igång publiken. Inget som får an att vilja köpa deras skivor direkt.

Fler bilder från konserten finns i min fotoblog.