1. da Matteo Passagen (Södra Larmgatan 14)
da Matteo i Passagen är lite av en institution när det kommer till kaffe i Göteborg. Matts och gänget brinner verkligen för sitt kaffe och flera av dem är aktiva inom SCAE (en branschförening för specialkaffe). Under årens lopp har de haft flera framskjutande placeringar i Barista Cup.

Primetime: Under helgerna är här alltid mycket folk.
Kaffe: da Matteo rostar sitt eget kaffe bara några hundra meter bort. På sin andra enhet da Matteo Torrefazione på Magasinsgatan där man utöver rosteriet även har ett surdegsbageri.
Missa inte: Uteserveringen som är öppen året runt!

Den nya maskinen med paddlar, da Matteo Passagen.

da Matteos egenrostade kaffe.

da Matteo Passagen.

2. Doppio (Linnégatan 7)
Doppio är ett av få ställen där du kan beställa en ‘flat white’ utan att få ett stort frågetecken tillbaka. Baren drivs nämligen av två snubbar från down under. En rolig detalj är ‘banksystemet’, där man kan sätta in pengar. Saldot finns noterat på en vägg. Baren har nyligen genomgått en ombyggnation. Jag är inte helt säker på att det blev till det bättre.

Primetime: Under helgen är detta ett soft ställe att hänga på.
Kaffe: Italiensk espressoblandning, inget för den som håller sig borta från robusta. Upptäckte att man gått över till en egen blandning rostad av Kahls. Helt klart ett steg framåt!
Missa inte: deras finfina toastade sandwitch.

Money in the bank, Doppio (före ombyggnaden).

3. Bar Centro (Kyrkogatan 31)
Till Bar Centro går man främst för den genuina stämningen, här infinner sig en skön italiensk känsla. Ett perfekt stopp för pojkvännen som inte orkar följa med sin flickvän inne på NK. Men det är inget ställe för tjejgänget som vill sitta och fika i timmar. För det rekommenderar jag Espresso House inne i NK.
Primetime: Under lunchrusningen.
Kaffe: Passalacqua Mehari, känd italiensk espressoblandning.
Missa inte: ta med koppen och något av deras fina italienska bakverk ut på gatan.

en ståbar i italiensk stil.

4. Bar Piccolino (Kungsgatan 10B / Lasarettsgatan)
Ännu en ståbar. Många hävdar att Piccolino t.o.m. är bättre än Bar Centro när det kommer till genuinitet . De två som är bakom baren är i alla fall väldigt trevliga.
Primetime: När Italien spelar under fotbolls-vm så blommar Piccolino verkligen ut. Då skulle man lika gärna kunna befinna sig i Italien.
Kaffe: Tidigare körde man Mokambo, en italiensk blandning. Men nu verkar man ha gått över till nån egen blandning. Påsar med Bar Piccolino logga kunde jag skymta. Men det är fortfarande en italiensk blandning där robustan regerar.

Autograf-väggen hos Bar Piccolino.

5. Bar Italia (Prinsgatan 7)
Denna kaffebar på Prinsgatan i Linnéstan är kanske den bar som tagit det italienska konceptet allra längst. Mer eller mindre allt som man serverar kommer från Italien. Här kan man även köpa deras egenimporterade olivolja och andra italienska produkter. Utöver stans längsta kaffemeny kan man även stoltsera med stiliga baristor i slips!
Primetime: Hög stamfaktor. Kanske allra högst under helgen då här är knôkfullt.
Kaffe: italiensk blandning.
Missa inte: Den turkosa vespan man smällt upp på väggen.

ingen tvekan varifrån influenserna kommer. Bar Italia.

6. Café con Amor (Skanstorget 1)
På denna adress har verksamheterna avlöst varandra genom åren. Först tror jag det var ett café, sen blev det en chokladaffär, och nu är det ett café igen. Men med en skillnad – nu verkar det gå som tåget. Hur kan det komma sig kan man då fråga sig, läget är långtifrån det bästa och de konkurrerar med Blue Mountain bara nån meter ifrån (och sedan en vecka tillbaka även med Proviant, se längre ner). Svaret – som jag påtalat tidigare – beror på vem som driver verksamheten (bloggaren Syn City skriver klokt om just detta). I det här fallet heter ägarna Jill och Johanna. Två supertrevliga tjejer som får en att känna sig välkommen och vilja besöka dem igen. Ska man anmärka på något så är lokalen lite trist, det är lite källarlokals-vibbar över loftet. Är det en mysig lokal du är ute efter så rekommenderar jag i så fall Le Petit Café eller möjligtvis Biscuit. Men då får du inte lika bra kaffe.
Primetime: under filmfestivalen går verksamheten på högvarv. Granne ligger den klassiska biografen Capitol, en av de sista singelbiograferna som finns kvar i stan.
Kaffe: espressoblandning från da Matteo.
Missa inte: Salladen är storsäljaren här. Men missa inte äppelpajen. Har stans färggladaste uteservering.

Helgbrunch på Con Amor. Kaffet serveras ur söta små koppar.

7. Kafé Marmelad (Mariagatan 15)
Har du virrat bort dig ända bort till Majorna så förtjänar du en god kopp kaffe. Då är Kafé Marmelad ett säkert kort. Ja, det är det enda vettiga stället som finns i området faktiskt. Ett av få caféer som omfamnar specialkaffet. Ägaren Poyan är även aktiv inom SCAE och har varit domare i Barista Cup. Trevlig lokal i tre våningar.

Primetime: under sommaren, utmärkt stopp på hemvägen från en utflykt i södra skärgården. Absolut bäst drag är det när de bjuder på live-spelningar. Under tidigare år har storheter som Hellsongs och Maia Hirasawa spelat på deras uteservering som är riktigt stor för att vara ett café.
Kaffe: egen blandning som är rostad av Johan & Nyström.

Under livespelningen med Maia Hirasawa! Ägaren Poyan himself i mitten av bild.

8. Mahogny Korsvägen (Skånegatan 35)
Mahogny var en gång i tiden ett av mina favoritställen. Numera är det inte så ofta som jag går hit. Men det är fortfarande en kaffebar som absolut är värd att besöka. Framförallt om du ska till Svenska Mässan, Mahogny ligger precis över gatan vid Korsvägen.

Primetime: förmodligen när någon av de stora mässorna på Svenska Mässan pågår, som bokmässan eller hundmässan.
Missa inte: väggen med porträtt över alla stammisar.
Kaffe: italiensk blandning. Mahogny bedriver även importverksamhet av italienskt kaffe.

Mahogny har uteservering under sommaren.

9. Castellet (Kastellgatan 14)
Castellet är förmodligen det enda caféet i stan som tagit sin inspiration från England. Vilket betyder att här kan man få afternoon tea och käka goda scones. Med en skön inredning och en helrätt branding kommer man en lång väg. ”Fancy a cup?” – hur skön är inte den?

Primetime: under helgen när alla linnébor vill käka brunch.
Missa inte: Kolla in AGA-spisen, vilken pjäs! Man har även foto-konst på väggarna där man bjuder in konstnärer att hänga upp sina verk.
Kaffe: blandning från det lokala rosteriet da Matteo.

Charmiga Castellet med känsla för stil.

10. Magasin 11 (Magasinsgatan 11)
En inredningsbutik, en espressobar, en kaffemaskinsaffär, en glassbar, webbshop. Karin som driver Magasin 11 har allt och lite till. Ett utmärkt stopp för dig som är designintresserad med nostalgiska amerikadrömmar. Italien möter USA. Kaffet får du från Jenny, baristan med stans skönaste stil.

Primetime: Under sommaren på den lilla uteserveringen, eller sitta och mysa en förmiddag på loftet en regnig höstdag.
Kaffe: månadens böna, främst italienska espressoblandningar. Men du kan även välja ekologiska FTO från Johan & Nyström.
Missa inte: Milkshaken och den italienska glassen.

half 'n' half och italiensk glass!

amerikansk dinerstuk hos Magasin 11.

Barista Coffee Bar – favoriten som ramlade ur listan

Barista Coffe Bar skulle haft en självklar plats på min lista. Här brukade jag stanna till minst en gång i veckan. Baristan bakom en bar kan verkligen bära eller brista en verksamhet. Är det en riktigt bra och trevlig barista så behöver man inte ens ha det perfekta kaffet. Själv så är jag inte så förtjust i kaffe med mycket robusta, men det finns ställen som jag går till ändå för man får ett trevligt bemötande. I detta fallet hade man båda. Trevlig barista, bra kaffe (Johan& Nyström) och mycket kärlek.

Vad har då hänt med Barista Coffe Bar? Jo, det är med stor sorg jag nyligen konstaterade att man har bytt både namn och ägare. Utsikten för att man ska få bra kaffe där framöver är högst osäker. På grund av detta så kan denna bar inte längre få min rekommendation.

Slut med kaffekärleken?

Proviant – nykomling att hålla ögonen på

Lokalen på Sprängkullsgatan 10A har länge stått tom och öde. Men nu har här minsann hänt grejer. Till adressen har en brokig samling företag flyttat in (Mockup advertising, P.A.P Accessories, Fernström photography och Ikachan digitalstudio). Medan övervåningen går i hippt reklambyrå-vitt andas nedervåningen betong och industrikänsla med en doft av läder. Även om materialvalen känns påkostade är det samtidigt såpass avskalat att det gränsar till det trista och opersonliga. I denna lokal har nu ett nytt kaffehak öppnat upp, Proviant. De verkar kalla sig för café men jag tycker det mest liknar en förvuxen kaffebar. I framtiden verkar även tanken vara att man ska kunna få sig ett glas vin. Ambitionerna är det i alla fall inget fel på. Kaffet man serverar kommer från Love Coffe. Mig veterligen den enda kaffebaren i stan som släppt in skåningar i sin kvarn. En kaffebar som har alla förutsättningar att kunna locka till sig stadens hippa och trendiga kids. Potential att locka till sig laptop-nomaderna och bli Göteborgs motsvarighet till Stockholms Il Café. Det som talar emot är barborden som inte gör det till en optimal arbetsmiljö samt avsaknaden av elkontakter några stycken finns faktiskt. Hursomhelst är det kul med någon som vågar sig på ett nytt koncept.

Primetime: Precis nyöppnat och bara en vecka gammal så framtiden får utvisa vart det bär hän.
Kaffe: Love Coffee Espresso.
Märkligaste: Den röda kon utanför.

baren hos proviant med rejäla barstolar, notera även den läderklädda bardisken.

öööhh... Why?

Stresstest på Göteborgs caféutveckling
Caféutvecklingen i Göteborg har under den senaste tiden varit en tragisk historia. När det i både Malmö och i Stockholm växer fram mikrorosterier som svampar ur jorden så står utvecklingen i Göteborg still eller t.o.m. backar. Tre aktörer har knäckt nöten för att lyckas i den här stan. De tre är Espresso House, Condeco samt Le Pain Francais. För Le Pain Francais så verkar både gamla Kafé Vallgatan som de tagit över samt senaste tillskottet på Vasagatan gå på högvarv. Det är alltid fullt med folk när man tittar in. Även Condeco expanderar och ska öppna nytt på Östra Hamngatan bredvid Lagerhaus. Göteborg är helt klart en robusta-stad där de brända smakerna dominerar a la italienskt kaffe.

Ingen av dessa kedjor speciellt roliga för oss specialkaffeanhängare. För oss så är det da Matteo som håller den fanan högst, faktum är att de mer eller mindre är ensamma om att bära den. Vilket i sig är lite trist då de nästan skaffat sig en monopol-position. Förutom sina egna enheter så har Café Con Amor, Castellet, En Deli Haga och säkert någon mer kaffe från da Matteo.

Uppdatering
Inser att det inte är så schysst att tips om en massa kaffebarer och sedan inte tala om var de ligger. Därför har jag skapat en Gowalla trip. 5 olika checkins krävs för att klara den. Prova gärna den!

Rubrikerna är även kompletterade med adresser.

Rosteri: da Matteo
Vikt: 250g
Pris: 356kr/kg
Rostad: 21/10 2008
Bäst Före: Uppgift saknas.
Malningsgrad: 1.1
Rostmästare: Uppgift saknas.
Ursprung: El Guabo – Peru, Sidamo – Etiopien, Fazenda Camocim – Brasilien.
Blandning: Bourbon, Catimor, Caturra, Pache, Tipica, Arabica, Caticaí, Catucaiaçu.

Majorna är inte bara en stadsdel i Göteborg, det är en ekologisk espresso-blandning från da Matteo också. Faktum att det är ett av mina favoritblandningar faktiskt. Eftersom da Matteo ändrar sina blandningar lite efter säsong så är det inte alltid säkert att det finns att få tag på. Men skulle du stöta på det så prova det gärna.

Detta kaffe kan jag varmt rekommendera.

Notering!
Detta är ett gammalt inlägg som legat i utkast-korgen (några år hehe), så det var inte flera år gammalt när jag drack det.

Se inte detta som en guide till de absolut bästa kaffeställena som går att finna på dessa platser. Det är det förmodligen inte, då jag inte gjort någon större research innan jag begav mig iväg. Se det istället som en fingervisning av typiska kaffehak man som turist kan stöta på.

Kina
Första anhalten blir Kina, nyligen aktuell som värd för Olympiska spelen.

Det första som slår en när man sätter ner foten på marken i Shanghai är hur otroligt modernt allt är. Med det supersnabba maglev-tåget tar man de 3 milen in till stan på dryga 7 minuter. Väl inne i stan kan man inte annat än imponeras av en helt otrolig skyline.

Kombinationen Kina och kaffe är väl inte det första man tänker på. Om Ostindiska Companiet tog med sig te från sina handelsresor till Kina på 1700-talet så har de internationella kedjorna gjort sitt antågande i dagens Kina.

Det kommunistiska Kina lyser med sin frånvaro. Här flödar istället kapitalismen och alla de stora internationella kedjorna finns representerade så som McDonald’s, Subway, Starbucks m.fl.

Det största generalfel jag gjorde var att jag höll mig allt för mycket runt kvarteren kring Nanjing Road, Shanghais motsvarighet till Ströget i Köpenhamn. Ett lätt misstag att begå. Här finns alla de stora internationella kedjorna uppradade, och som turist är det lätt att bli bekväm. Likt Ströget så är det omöjligt att hitta några guldkorn här. Utöver den trista kommersialiseringen som ständigt gör sig påmind i form av otaliga shoppingcentra med varor som får en att tänka på de gamla öststaterna. Utöver alla dessa affäfer med varor som inte känns speciellt lockande så finns här även enn annan mörkare sida. Här frodas nämligen allsköns lurendrejare, allt från försäljare av falska Rolex till te-ceremonier och ”special massage”. För en kaffeälskare så kan en te-ceremoni låta intressant, men här vill jag höja ett varningens finger. Kolla först upp att det är seriöst, annars finns det stor risk för att man får betala många yen för i stort sett ingenting.

Är man på semester och vill ta det lugnt så är det lätt hänt att man sänker garden och inte uppmärksammar varningssignaler. Efter att man gått på några nitar blir man betydligt mer misstänksam och avvaktande mot de man möter. Det är tråkigt att det ska behöva vara så. Då ska vi inte tala om taxi-chaufförer! Under hela denna resa så var det nog bara en eller två gånger som jag inte fick betala ett oskäligt högt pris. Ärliga taxi-chaffisar växer inte på träd, om du väl hittar någon så håll hårt i honom. Det är guld värt.

Jamaica Blue – Shanghai, Kina

Under min jakt på den ultimata kaffekicken fastnar jag för Jamaica Blue – framför andra kedjor så som Costa Coffee som finns runt knuten. Bara namnet gör ju att det finns en del att leva upp till.
På frågan om jag ville ha en stor cappuccino så svarade jag ja, det skulle jag inte gjort. I den här kaffekedjans värld betyder tydligen ”stor” – stor som i amerikanska mått. In fick jag en cappuccino i take-away mugg – storlek megasize, detta fast jag inte tog kaffet ”to go”. Tydligen så hade de inte så stora koppar. Min andra upptäckt som f.ö. min tunga aldrig kommer förlåta mig för var att kaffet visade sig vara skållhett. Vi snackar nu om kaffe som är så varmt att när det stått i 20 minuter – med rekordkall kinesisk vinter utanför och med dörren på vid gavel – fortfarande är så varm att det inte går att dricka.

Nej, den kräsne vagabonden som checkat in på lyxhotellet Le Royal Méridien tvärs över gatan gör nog rätt i att stilla sitt koffeinbehov på andra ställen.

Up Up – Shanghai, Kina

Ännu ett ställe längs Nanjing Road. Detta ställe hade jag spanat in redan tidigare under dagen. Utifrån såg det lite mindre och trevligare ut än de de större konkurrenterna. Dessutom såg personalen ut att veta vad de gjorde. Så på kvällskvisten smet jag in och beställde mig en latte. Efter en rätt lång väntan så fick jag så min latte. Inte vilken latte som helst, detta var en latte med vars skum gick emot alla naturlagar. Skummet var så kompakt att man inte kunde se någon som helst tillstymmelse till luftbubbla, och i mitten hade man lyckats få till ett hjärta. Inte så tokigt faktiskt, slår den skållheta cappuccinon med hästlängder.

Att det planerade Starbucksbesöket uteblev skyller jag på jetlag. Av någon outgrundlig anledning var det lättare att utforska drinkar i barerna. Starbucks kommer vi dock att återkomma till senare.

Vietnam

Nu börjar vi snacka. Om man blev något besviken på kaffet i Kina så gäller snarare motsatsen här. Det märks direkt att man kommit till en kaffedrickande nation. Trung Nguyen verkar vara kronjuvelen, om inte kvalitetsmässigt så iallafall storleksmässigt. Överallt ser man reklamskyltar för detta märkte, tom. långt ute på landsbygden. Vietnamns motsvariget till Gevalia skulle man nog kunna säga. Men vanligt bryggkaffe duger minsann inte. Vietnameserna dricker kaffe på sitt egna speciella sätt. Mer om det senare.

Highlands Coffee – Hanoi, Vietnam

Highlands Coffee är ett av de mer kända kedjorna som tar kaffet på allvar. Är du i krokarna av Hanoi så tycker jag definitivt att det är värt ett besök – av flera anledningar. För det första så liknar hela huset en strandad Finlandsfärja. För det andra så möts två av stans mest trafikerade gator precis utanför – som med lite fantasi – skulle kunna liknas vid en rondell, dock skulle ingen Hanoi-bo i sin vildaste fantasi använda platsen för detta ändamål.

Det är minst sagt en upplevelse att sitta på Highlands uteservering, smutta på sin espresso och samtidigt betrakta detta skådespel nedanför. Man skulle kunna tro att det är en ”accident waiting to happen”, men på den hela taget flyter det på förvånansvärt väl. Att köra runt på sin motorcykel som en galning verkar komma med modersmjölken. Nackdelen blir då förstås att för att kunna ta sig hit så krävs det att man måste korsa gatan, och det gör man minst sagt med livet som insats. Men vad gör man inte för en kopp med ”Full City Roast”? Tipset här är att gå sakta sakta, spring absolut inte! Alternativt kan man ta rygg på en lokalinvånare.

Har man väl tagit sig hit så kan man förvänta sig en espresso över medel till ett pris som ligger klart över medel. Är man törstig som finns det även olika sorters juice på menyn.

Papa Joe’s Coffee – Hanoi, Vietnam

Till IT-nomadens stora glädje så finns det gott om öppna trådlösa nätverk på caféerna runt om i landet. Det var dock ingenting jag testade, men förmodligen kan man inte hoppas på en allt för snabb uppkoppling.

Papa Joe´s ligger tvärs över gatan från Highlands. Utifrån ger det ett förhållandevis trevligt intryck, dessvärre så lever kaffet inte upp till förväntningarna. Skummet på cappuccinon var av modell ”badskum”. För att vara ett café så är menyn ganska diger. Här kan man tex. få sig en klassisk Pho, nudelsoppa med kyckling eller annat kött som äts som frukost. Men för rätta känslan bör man nog ändå käka sin pho i ett enkelt hak vid gatan tillsammans med lokalbefolkningen. Så slutsatsen blir nog ändå att du kan hoppa över Papa Joe.

La Place – Hanoi, Vietnam

Så vart ska man då ta sig om man vill kolla sin e-post och samtidigt vill ha lite stil och finess? Svaret heter La Place. Ett litet, litet café i två våningar som gör en positivt överraskad! Förutom stans bästa espresso – iaf. av de ställen som jag provade – så kan man även få sig en spetsad fruktdrink.

Ett mysigt litet ställe väl värt ett besök. Bonus för roliga tavlor på väggarna och en rolig toalett som för tankarna till en artist loge. Eftersom det är så litet men samtidigt ett populärt ställe finns det risk för att det är fullt.

Moca Cafe – Hanoi, Vietnam

Det är lätt att bli imponerad av Moca Café. Caféet inryms i en imponerande lokal med högt till tak. Tankarna för en till nåt fik i Paris. Personalen är propert klädd, en fräck leva-maskin och uppför ena väggen sitter en skorsten. Till den är det kopplat något som ser ut att vara en egen rost!

Detta låter för bra för att vara sant! Tyvärr så är så även fallet. Latten som jag beställde var en besvikelse. Förmodligen hade jag förhoppningsvis haft större lycka om jag beställt en enkel, men ändå, Moca Café kan inte riktigt leva upp till sin fina fasad.

Sätt personalen i Barista boot camp och man sitter på en riktig guldklimp.

Mango – Hoi An, Vietnam

Lämnar man Hanoi och åker ca 80 mil söderut så kommer man till den lilla pittoreska stan Hoi An, nära kusten till Sydkinesiska havet, eller by skulle jag nog snarare vilja kalla det för. Trots sin ringa storlek är detta en betydande knutpunkt för turister. En liten idyll som har en hel del att erbjuda. Hoi An är även uppsatt på Världsarvslistan.

Går man nere längs kanten till Thu Bon floden så stöter man till slut på Mango. Där vid dörren finns det en stor skylt som basunerar ut att de har minsann både espresso, latte och cappuccino. Ett ställe som gör en så stor grej av det hela blir man naturligtvis misstänksam på. Det är säkert bara ett sätt att locka turister tänker jag. Men nu har jag inte åkt ända hit bara för att dissa det lokala kaffehaket. Jag sätter dem på prov och beställer in en latte. In kommer en stor kopp. Kan det vara stadens franska rötter som uppenbarar sig i form av en kopp tro? Men vad får jag se när jag tittar ner i koppen? Jo ta mig tusan om det inte är den första latte arten jag stött på i Veitnam! Ingen perfekt rosetta, men ändå ett fint litet löv. Kanske en aning tunt skum, men hey! man kan inte få allt. Vid vidare efterforskningar så skulle det visa sig att de har inte mindre än två! espresso-maskiner, en där nere, och en på övervåningen.

Cargo – Hoi An, Vietnam

Tam Tam – Hoi An, Vietnam

Utöver Mango så kan man även få sin espresso på både Cargo och Tam Tam, inget av dessa ställen är dock något som jag skulle rekommendera. Cargo går hårt åt mjölken med badskum som följd. De har dock ett väldigt trevligt litet konditori av franskt snitt i dörren brevid med finfina bakelser.

Before & Now – Hoi An, Vietnam

Vill man ut och roa sig på kvällen så är baren Before & Now ett utmärkt val. Utöver den sedvanliga TVn som visar sport så har de väldigt spännande konst på väggarna. B.la. en tavla med Bono i U2 som Superman. Här kan man även spela biljard och så har de ett foosball table á la tv-serien Vänner.

Boombaladees – Nha Trang, Vietnam

Efter en 11 timmar lång bussresa söderut från Hoi An så kommer man till kanske en av Vietnams största turisthålor, nämligen Nha Trang. Hit anordnar b.la Apollo resor. Att det är en semesterort man har kommit till märks tydligt. Överallt kryllar det av hotell, de flesta av högre standard för att passa charterturisterna. Det positiva med det här landet är att så fort man kommer ut från storstäderna Saigon och Hanoi så kan man bo riktigt bra – med hög standard – för väldigt lite pengar. Det största intrycket av Nha Trang är ändå inte att det är en semesterort utan att det är en större stad, med allt vad det innebär av mycket trafik osv. Långt ifrån någon idyll. Är man däremot ute efter uteliv så finns det däremot en hel del att hämta i form av restauranger och klubbar.

Som frukost provade jag en morgon på Boombaladees, en flashig Australieninfluerad liten restaurang. Med priser på menyn i USD blir man misstänksam. Denna gången kontrollerade jag iallafall att PF-filtret satt i innan jag beställde. Cappuccinon var något över medel för att vara Vietnam-standard, inte supervarm som man börjar bli van vid. Dock med den obligatoriska kakaon på toppen. Resten av frukosten var dock schysst om än till ett högt pris.

Tropical Café – Nha Trang, Vietnam

Det vore ju en skam om man åkt till Vietnam och inte provat på deras egna kaffe, och på sättet som traditionen bjuder. Drip coffee kallas det för. Var provar man då detta om inte på ett av lokalbefolkningens egna hak Tropical Café. Ingen espresso så långt ögat kan nå på menyn här inte.

Det hela består av två glas, ett glas fullt med is, på det andra glaset står ett filter som kaffet sedan droppar ner i. Till detta brukar man även ha – något som jag missade – kondenserad mjölk. Resultatet blir ett väldigt starkt – men sött – kaffe. Isen är helt klart ett välkommet inslag i detta varma klimat. Billigt är det också, runt 3 svenska kronor.

När jag åkte härifrån i min vidare färd mot Mui Ne upptäckte jag inifrån bussen – och allt för sent – Tony’s Italian Ice Cream en kaffe/glassbar som såg klart lovande ut. Nära Crazy Kims spa/gym ligger det iaf., om någon är intresserad.

Jibes – Mui Ne, Vietnam

Efter en 5 timmars bussresa söder om Nha Trang så kommer man till en liten avlång semesterort vid namn Mui Ne. Welcome to Resort land! Här ligger alla resorts uppradade längs ortens enda väg, och varje resort har sin egna lilla bit av strandremsan. Detta gör att alla mest håller sig till sin egna resort, det är lite trist. Men kanske perfekt för paret som är på sin bröllopsresa och vill vara för sig själva. Vad som bryter av allt detta är att Mui Ne även är ett välkänt tillhåll för surfare.

Vill man känna sig som en riktig surfare så ska man bege sig till Jibes. Här kan man sitta och dricka sitt kaffe samtidigt som man tittar ut över havet och alla som surfar. Här är livet lite mer laid-back, och även om kanske inte kaffet är världens bästa så försöker man iallafall. Tillsammans med den vänliga inställningen så räcker det långt.

Sozo – Saigon, Vietnam

Saigon (Ho Chi Minh City), Vietnams största stad med över 6 miljoner invånare. I denna livliga stad är det mycket som påkar efter ens uppmärksamhet. Längs gatorna kryllar det av restauranger, barer och butiker. Då kan det vara skönt att sätta sig ner, ta en kaffe, och ta det lite lugnt. Varför inte göra det på Sozo? Inte heller här får man världens bästa kaffe. Men däremot så gör man en god gärning. De som jobbar här är fattiga vietnamesiska ungdomar som har det sämre ställt, och får genom caféet en chans till revansch.

Stella Coffe Bar – Saigon, Vietnam

Stella hann jag tyvärr inte prova under min korta vistelse i stan. Det var morgon och de hade precis öppnat och jag hade ett flyg att passa. Annars så såg det trevligt ut utifrån.

Illy – Ho Chi Minh Airport, Vietnam

Med Saigons täta trafik hade jag tagit ut en god marginal för att hinna ut till flygplatsen. När jag väl kom fram visade det sig att den inte låg så långt bort och att det hade gått snabbt att ta sig hit. Något frustrerad över att jag förmodligen hade hunnit med en kaffe på Stella började jag gå runt den förvånadsvärt moderna flygplatsen. Jämfört med flygplatsen i Hanoi är det som att man förflyttats 50 år tillbaka i tiden fram till nutid.

Vad får jag då se när jag åker rulltrappan upp på andra våningen – om inte en illy espresso-bar!

Här rådde det minsann inte någon personalbrist, en som tog beställning, en som tog betalt, en som gjorde kaffet, och en som serverade. Bannemig om jag inte under den sista timmen i landet fick den absolut bästa cappuccinon, ingen art, men till smak och konsistens så fanns här inget att klaga på. Det skulle vara priset då, som höll sedvanliga flygplatspriser.

Så undviker du att bli lurad i Vietnam

• Förhanda om priset innan du sätter dig i en rickshaw, annars kan det sluta med att du får betala för en motsvarande heldagstur för något som tog 10 minuter.
• Ungdomar som går runt och säljer falska Lonely Planet böcker. Omslagen kan ofta se rätt okej ut, dock så har de en ljusare blå färg och inte den mörka blå som de äkta böckerna har. Låt dig inte luras av att de är omtänksamt inplastade. Det är bara till för att du inte ska bläddra i den, då framkommer det snabbt att både trycket och pappret är av urkass kvalité.
• Förvänta inte dig att få korrekt växel från en gatuförsäljare. Med alla nollor är det inte helt lätt att hålla räkningen (10 000 VND motsvarar 3.75 kronor), då kan det sluta med att den där bananen helt plötsligt kostat dig 20 kronor.
• Att åka med någon av open-tour bussarna är förmodligen det vanligaste sättet att resa runt mellan turistorterna. Vad man ska se upp med här är att när bussen kommit fram destinationen, så har företaget fått betalt för att stanna på ett hotell av något slag en eller två kilometer utanför dit man egentligen ville åka. Kolla därför noga upp vart du befinner dig innan du hoppar av bussen. Annars får du betala en Xe om (MC taxi) att ta dig dit du vill. Detta gäller inte minst i Mui Ne som är extremt avlångt på flera kilometer.

Malaysia

Den som är ute efter shopping har verkligen åkt rätt när man kommit till Kuala Lumpur, men hur står det till på kaffefronten? När jag sa att det fanns många internationella kedjor i Shanghai så är det ingenting mot vad man möts av i Kuala Lumpur. Detta är kedjorna Gone Wild. Vill man ha en kaffe så kan man gå till Starbucks, San Francisco Coffee eller The Coffee Bean & Tea Leaf för att nämna några. Då ska vi inte tala om alla hambugerkedjor som finns. Här finns kedjor som jag aldrig ens hört namnet på förut.

Starbucks – Kuala Lumpur, Malaysia

Det första jag får syn på vid shoppingcentret nedanför Petronas Towers är Starbucks! Äntligen får jag prova på denna amerikanska klassiker som jag så snöpligt missade i Kina.

Det första som slår en när man kommer in är att överallt sitter folk med sina bärbara datorer. Något trådlöst nätverk kunde jag inte finna, däremot fanns här gott om strömuttag för att plugga in sin nätsladd. Kaffet då? Tja, direkt imponerad blev man ju inte. Den bild av Starbucks som man hade målat upp blev införlivad. Med en sån stor kedja i ryggen tycker man ju att de borde kunna höjt sig några snäpp till. Men det kanske är sånt här kaffe som kunderna vill ha?

San Francisco Coffee – Kuala Lumpur, Malaysia

För mig en nykomling på kaffehimlen. Med La Maazocco maskin och Mazzer kvarn, så finns här iallafall förutsättningarna för ett bra kaffe. Resultatet? En Macchiato toppad med det märkligaste skummet jag någonsin stött på. Det förde tankarna snarare till grädde än till mjölk.

The Coffee Bean & Tea Leaf – Kuala Lumpur, Malaysia

Min vidare botanisering bland kaffekedjorna tar mig till The Coffee Bean & Tea Leaf, för en latte med muffin.

Det framkommer otydligt på bilden, men det är inte ens den största storleken jag beställt. Den största hade lätt stått sig mot en tysk ölsejdel. Ingen fullpoängare här heller alltså.

Indien

I ett land med över en miljard människor så borde det väl finnas någon som vet hur en bra kaffe ska framställas? Jakten börjar i världens mest folkrika stad Bombay (Mumbai).

Leopold’s – Bombay, Indien

För backpackers så är Leopold’s en klassisk anhalt. Ska man gå hit för att dricka kaffe? Nej. Ska man gå hit för att äta mat? Nej. Hit bör man egentligen bara gå om man vill träffa andra likasinnade. Har man tur kan man även bli upplockad som statist i någon av de otaliga Bollywood-filmer som görs i stan. Leopold var ett av de första målen i de terroristattentat som nyligen satte sträck i staden.

Café Mondegar – Bombay, Indien

Mondegar är ett kul hak, som synes på bilden så ska man inte gå hit för att dricka kaffe. Nej hit ska man gå för att dricka Heineken, titta på de roliga serie-teckningarna på väggarna och med lite tur, lyssna på Abba som spelas ur jukeboxen.

Mocha – Bombay, Indien

Mocha är en liten kedja med arabisk touch som finns i flera städer. Kaffet håller en hög, om än en något svajig nivå. En dag gick det inte ens att beställa. Hit går man av två anledningar. Antingen för att röka vattenpipa på uteserveringen eller så går man in och svalkar av sig med en av de otroliga milkshakes/smoothes som finns på menyn. Hit går även Bombays mer välbeställda undomar och sätter sprätt på sina pengar som de förmodligen surt förvärvat på något callcenter. För med indinska mått så är detta ett dyrt ställe, men de håller en hög kvalitétsnivå.

Barista – Bombay, Indien

Nej, men ser man på, en italiensk kaffebar i Indien, vem hade kunnat tro det. Utöver det givna kaffet så erbjuds här även två andra smarta tjänster. Nummer ett är ett trådlöst nätverk (dock ej gratis). Nummer två är en laddstation med kablar för flera olika modeller där man kan ladda sin mobil, ganska smart. Kaffet som serveras här är riktigt bra faktiskt, det märks att personalen fått någon form av utbildning. Sen att Lavazza inte är världens roligaste bönor får man ta.

Goa – Indien

Goa är indiens motsvarighet till Phuket i Thailand. Goa består av ett antal orter längs kusten mot Arabiska havet.

Generellt så kan man konstatera; om man rest hit för att dricka espresso så har man kommit helt fel. Den generella tron om vad en espresso innehåller verkar vara bryggkaffe fast i mindre dosering. Skulle tippa på att de flera restauranger inte ens har någon espressomaskin. Här får man ta i beaktande att standarden i Goa är väldigt låg. Man får inte bygga några permanenta bostäder nära stränderna så därför består allt av enkla hyddor. Strömmen kan försvinna i timmar om det skulle komma ett oväder som drar förbi.

Café Coffee Day – Colva Beach, Indien

Ännu en kaffekedja. Kaffe med latte art, jo man tackar. Sånt är man inte direkt bortskämd med. Bästa stället i Colva kan jag med rätt stor säkerhet påstå. Framförallt eftersom att det enda kaffestället som finns.

Avslutning

Avslutningsvis kan man konstatera att Asien trots allt ligger några år efter i utvecklingen. Den italienska kaffetraditionen lever ett undanskymt liv. Istället är det de stora kaffekedjorna som sätter trenderna, och de trenderna har snarare sitt ursprung från USA.

Ur ett kaffeperspektiv var Vietnam helt klart det land som kändes mest intressant och spännande av dessa fyra länder. Ett land med många egna traditioner och som säkert kan utvecklas vidare och bli ett land att räkna med i framtiden.

Vikt: 250g

Pris: 204kr/kg

Rostad: Uppgift saknas.

Bäst Före: 05/2010 Malningsgrad: 1.1 

Rostmästare: Uppgift saknas.

Ursprung: Uppgift saknas.

Blandning: 100% arabica.

Jag måste erkänna att man känner sig lite som en desperat a-langare när man går och köper sitt kaffe i ICA-butiken. Valet föll på Illy, det som är lite speciellt med Illy är att deras kaffe kommer i en burk och inte i en påse som man är van vid. Designmässigt så är burken i mitt tycke en fullträff, den sticker helt klart ut från mängden. Dock så får man lite industruproduktions-känsla när det kommer i en konservburk, och enligt texten på burken så är den både ISO 9001 certifierad och ”sealed in protective environment”.  Försökte få fram information om den har envägsventil som finns på påsarna eller inte, hittade en tråd på Home Barista som diskuterade det, jag hittade även en beskrivning av burken på en annan webbplats. Slutsatsen jag drog är att den förmodligen inte har det. Om de dessutom trycker in kväve i burken så är det än mindre troligt. Så förmodligen så är burken inte speciellt lämpad att förvara kaffe i, det mår nog bättre när det ligger i en påse med ventil, men det är en väldigt snygg burk.

Färskt kaffe är det inte tal om här, gud vet hur länge denna burken stått på bullan i butiken. Kan inte tänka mig att de säljer allt för mycket espresso-kaffe i i den butiken. Bäst före 05/2010 står det på burken. Det säger väl en hel del. Om de har en bäst före på två år så skulle det betyda att kaffet är fyra månader gammalt.

Det märks kan jag säga, den har en väldigt tunn creama, vilket skulle kunna tyda på att det är gammalt. Men det är lätt att få till jämna skott, det rinner fint.

Smakmässigt så har den väl inte den mest sofistikerade karaktären, men det duger fint om man tex. vill ha ett kaffe att träna med. Man får valuta för pengarna – och en snygg burk på köpet.

Vikt: 250g

Pris: 360kr/kg

Rostad: 12/8 2008

Rostmästare: Uppgift saknas.

Bäst Före: Uppgift saknas.

Malningsgrad: 1.1

Producent: Magali Quispe, El Paraiso

Region: San Ignacio 5ta zona, Carrasco la Reserva, Bolivia

Altitud: 1600 meter

Typ: Arabica Typica och Caturra

Rostning: Trumrost, total rostcykel 15.5 minuter (3 min in i 1st crack)

Smakprofil: Söt, med en krämig kropp och toner av choklad och torkad frukt.

Beskrivning

Som jag nämnde i förra inlägget i serien så har jag stora förhoppningar på denna böna. Ursprung ”Bolivia” låter helt klart spännande. Toner av choklad och torkad frukt enligt hemsidan. Har varit en stor anhängare av alla bönor med smak av choklad tidigare men har nu på senare tiden blivit mer nyfiken på en lättare och fuktigare smak. Vanligtvis brukar det även vara jämställt med exklusivt och dyrt som sjutton. Då jag inte känner mig så varm i kläderna att jag snabbt kan ställa in kvarnen för en ny böna så avstår jag den typen av bönor ett tag till. ”Kasta pengarna i sjön”-känslan blir lite väl stor.

Detta är väl inte direkt något superbilligt kaffe heller, men förhoppningsvis så kommer det bli en bra kompromiss. Men jag är något rädd för att den kan få det svårt för att leva upp den fruktiga nivå som jag skulle önska.

Det första man märket är att den har en väldigt härlig arom. Den är även betydligt ljusare jämfört med Tres Flores, förhoppningsvis betyder det också att den inte har en lika tung karaktär.

Eftersom kaffet är så färskt (rostad för en vecka sedan) så kommer jag ställa in kvarnen lite grövre till en början.

Hade dock svårigheter att få fram alla smaker i min egna maskin. Långt ifrån något vardagskaffe. Men Koppi är en fräsh uppstickare i kaffe Sverige som är väl värd att prova på.

Rosteri: Estate Coffee
Vikt: 250g
Pris: 340kr/kg
Rostad: Uppgift saknas.
Bäst Före: 2009-05-19
Malningsgrad:0.6-1.1
Rostmästare: Uppgift saknas.

Beskrivning

Dubbelcertifierat kaffe (Fair trade & ekologiskt) från kooperativ i Nicaragua, Etiopien och Brasilien. Enligt beskrivningen på förpackningen så skall den passa med ekologisk mjölk, vilket låter bra. För jag brukar köra med ekologisk standardmjölk.

Enligt hemsidan så ska den ha en kraftig arom med smak av bränd kola och blåbär.

Trevlig påse med mycket information, sånt tycker jag om! Dock finns ingen information om rostningsdatum/rostmästare.

Inget billigt kaffe direkt. Första gången jag provar bönor från Estate Coffee. Ska bli intressant att se om danskarna lever upp till mina höga förväntningar och om det är värt pengarna!

Första Shoten

Fick till en riktigt fin tunn stråle. Eftersom den var lite tunnare så lät jag den rinna lite längre, ca 27 sekunder. Fin creama med antydan till tigerränder, dock inte speciellt tjock

Lite svårt att fastställa smaken utifrån latten, får nog försöka med en enkel, och hoppas på att de framkommer bättre då. Ofta kan det ju också ta några skott innan man ställer in smaklökarna.

Första intrycken är dock att den har en rund och balanserad smak och inte sticker ut allt för mycket.

Andra Shoten

Denna gång framträdde smakerna betydligt mer, en högre drag av bärighet än i första shoten, vilket var en trevlig överraskning. En annan sak som jag märkt är att bönan är riktigt kinkig när det kommer till kvarninställningen. Den kräver att kvarnen är inställd något grövre än jag jag är van vid från andra bönor, nästan två steg grövre än normalt. Som en följd av detta tycker den inte om att överdosaras heller – då blir det stopp på hela maskineriet. Redan har jag fått offra två shots till kaffegudarna för att jag inte hade rätt inställning. Känns lite surt eftersom det bara är 250g i påsen.

Sista Shoten

Fick till några riktigt fina shots i slutet av påsen. Smakmässigt gå pendlade den över till en betydligt kraftfullare och tyngre karaktär. Lite åt soja-hållet som i Koppis Nightdriver. Kanske lite väl tung för min smak, skulle gärna vilja prova på någon som är lite mer fruktig.

Det kanske framträder i nästa del av serien  ”nymalet”, nästa böna har jag stora förväntningar på. Vilken det blir avslöjas i en post som kommer dyka upp om några dagar.

Veckans böna Fazenda Jatoba, kommer från Brasilien. Bönorna är rostade av da Matteo Torrefazione. Redan på första skottet blev det en fin dubbel där man tydligt kunde urskilja tigerränder på creman. Lätt överdosering, något kort 23 sekunder.

Latten nådde dock inte riktigt ändra fram, skummade inte hela vägen så det blev lite väl tunt.

Tror minsann att den redan kvalar in bland favoriterna.

En kedja som finns på flera ställen i stan.

Förmodligen mitt livs dyraste Cappuccino, då jag i min förvirring råkade betala med euro istället. Den smakade dock riktigt bra och blev en perfekt start på en strapatsrik dag på jakt efter kaffebarer runt stan.

Mayers Deli

Kombinerad deli med café och take away. Kaffet som serverades kom från Estate Coffee.

Verdens Mindste Kaffebar

Efter att ha gått längs nästan hela Gammel kungevej, en gata som f.ö. måste kvala in bland Köpenhamns längsta gator gav jag till slut upp i mitt försök att hitta denna omtalade kaffebar. Som sista försök gick jag på andra sidan gatan när jag vände för att gå tillbaka. Då – några få meter in på en tvärgata sken den upp i sin gröna prakt. Charmigt värre, och att det är världens minsta kan jag skriva under på. Man får typ gå in och backa ut.

Estate Coffee

Estate Coffe ligger precis i början av Gammel kungevej, det var den första kaffebaren jag stötte på. En take-away latte fick det bli. Alltid trevligt när man får en bit valrhrona choklad. De hade även Clover-kaffe för dem som är intresserade av det. Men vad är grejen med att ha en vägg med 22 olika syrups?

Robert’s Coffee

Pushade mycket för organsikt kaffe vill jag minnas. Hade en väldigt mysig källar-våning.